Gomorron, klockan tickar

Att vakna sent på morgonen och stressa som en stucken gris står inte högt upp på listan alltså. När min kära syster sover hos sin man så har jag ingen på morgonen som kan väcka mig förutom min mobil och oftast behöver jag nån som säger till mig typ tre gånger innan jag kliver upp. Aldrig när jag sover borta, men alltid när man ligger och jäser i sin egna säng! så ja, morsan ringde nångång runt nio idag så idag var det jag som stressade som en idiot.. måndagar suger ändå, mentorstid kanske fem min direkt och sedan rast cirka 50 min efter. och det är guld värt att få ligga och dra på morgonen! jaja. Kollat igenom det vi filmade i stockholm, när man ser det märker man fan hur roligt vi egentligen hade. Vi trodde att halva delen var borta idag med, alla var skapligt sura och överlyckliga när vi till slut hittade det. Tur var väl de. Man skulle ju inte direkt kunna ta en roadtrip dit igen och hitta samma personer att intrevjua =) lättnad där. I maj är alla nationella prov, orkar inte ens tänka på det. Imorgon ska vi ännu en gång till det där Bråbo, varför liksom? läser om vatten i geo. och finns det inte nog med vatten att kolla på här hemma? haha. Vi är inte sex år längre. fast att hoppa i vattenpölar kan vara skoj, eeh! =) på tal om annat. Solen sken idag, nu är det bra mkt sämre väder för det är mulet och jävligt. Tror jag ska lägga mig och kolla några avsnitt av Scrubs och bara slöe, det är jag bra på. & om jag inte ångrar mig så ska jag springa sen. DET behövs! usch ja, ny vecka och jag hoppas det går fort till helg. pöss

När man sitter sådan här , trött en måndagskväll med en kopp te, finns det egentligen mycket man annars skulle
kunna göra men man tar aldrig tag i det. "jag ska" men inte nu. Det brukar låta så. Tänk att bara packa sitt liv i en enda stor väska, sätta sig på tåget och låta allt annat än tid och rum bestämma vad som händer i nästa stund och skippa alla måsten, all planeringen man lägger på vardagen fastän det oftast inte är så mycket. Inte fly från något här hemma, utan snarare påminna sig själv om att det finns ett liv som är till för att levas. En ungdom som senare står för ett farligt förflutet och något man som gammal kan blicka tillbaka på och skratta röven av sig, då kanske man lever ytterligare några år av det skrattet. Jag vill inte kurera mig i ingenting. Jag vill känna att tiden inte spelar roll, kunna göra det jag känner för just vid den tidpunkten, låta ödet bestämma bara för en sekund eller två. Det skulle hjälpa. Ibland känner man sig för trygg, ibland motsatsen. Jag vill bara inte känna mig fast i något när man kan låta allt bara ske självmant helt enkelt. Som sagt, då lever man .. Dock känner jag på mig att endel saker är så gott som omöjliga, men antagligen är det något man alltid strävar efter..